Festum omnium sanctorum. Precis, alla helgons dag. På lördag firar/hedrar/minns vi och tänder stämningsfulla ljus och lyktor på kyrkogårdarna. Ska vi vara petiga så är det helgon och martyrer som kristendomen uppmärksammar.
Först på söndag är det våra vanliga dödliga som ska ihågkommas, men det där är det nog inte många som reflekterar över. Och varför skulle man. Tänd ett ljus och låt det brinna hela helgen.
Vi tänder ljusen hemmavid. För pappa, svärfar och vänner som dött. En del av dem alldeles för tidigt. Men så är det med livet. Det tar slut och ibland lurar döden när man minst anar det.
Alltså dags för lite positivt-tänk-flum. Ta hand om dig själv för ingen kan göra det åt dig. Var snäll, men kanske inte så där snäll som Gösta. Fånga dagen, hahaha, men absolut, se till att verkligen göra det du hela tiden säger att du ska göra. Tiden går så rasande fort och ibland har vi människor en tendens att bli kvar på perrongen när tåget går.
Halloween, som enligt många är ett störande inslag i höstmörkret och en rätt ny företeelse i Sverige, har en tendens att krocka med det kristna firandet. Halloween firas alltid den 31 oktober. Det var alltså igår som alla utspökade godis- och bussugna ungar skulle ha knackat på din dörr. Men ta det med jämnmod om det råkar knacka i dag eller i morgon. Nog finns det värre saker att bli ilsken på.
Ska vi vara petiga (igen) så är det faktiskt det kristna helgonfirandet som inkräktar på denna förkristna tradition. Halloween/samhain firades efter skördesäsongen när vinterhalvåret ansågs börja den 31 oktober.
Kristendomen ville stävja denna förkristna högtid och flyttade helt enkelt Alla helgons dag från maj till 1 november. Det skedde förvissa redan på 700-talet.
Samma sak har skett med exempelvis julfirandet. Det finns ingen som har en susning om när Jesus föddes, men påven Liberius bestämde år 354 att han föddes på juldagen den 25 december.
Själv drack jag gravöl redan igår. Vi var rätt många som samlades på lokal för att prata och minnas. Inte så att stämningen var dyster, men all bomull i världen räcker inte för att bädda in oron i våra magar. Hur ska det gå för mig, hur ska det gå för oss? Vi får nöja oss med att ännu en tid inte exakt veta när limbo-tiden är över.
Hörde jag en skål på det?