Recension
Mammas nya kille
Var: Christinasalen.
Längd: 110 minuter.
Publik: Fullsatt.
Vid närmare eftertanke kanske jag var fel person för det här jobbet, då min humor inskränker sig till försupna herremän i Hedebyborna från 1979 och Arne Ankas samlade serier 1983-1995. Inte heller har jag följt "Mammas nya kille" slaviskt. Men okej, vi gör ett försök.
"Mammas nya kille" är tillbaka i Piteå, och det är julfirande som står på schemat. I en två timmar lång show får vi följa julfirandet bland de många halvgalna karaktärer som gänget skapat genom åren. Den lika luttrade som lugne Bengt Strömbo står som vanligt som en sammanhållande kraft mitt i den kaosartade virvel av sjuka tankebanor som resterande karaktärsbesättning tar sig för.
De som följt gänget genom åren känner igen sig. Från den bredtalande Patrik Larsson från Pite till den lika hesa som frispråkige Lars Stenberg ljuder välkända röster. Shanti Roney dyker upp med sina cigg och Katlas storhetsvansinne finns kvar. Mangan och Kicki Tapper är ytterligare kända ansikten från serien, bland många andra.
Och visst, Patrik Larsson dricker bärs i en smällkaramell och Lars Stenberg raljerar en del. Katla har tagit Gudskomplexet till ny nivå och är tydligen Jesus numera. Ändå finner jag mig ofta... Oberörd? Lars Stenberg verkar nästan julglad och tar inte gnället till någon högre nivå. Patrik Larsson stannar i sin smällkaramell och Mangan är mest jobbig. Konstantin och Hajpojken är fadda. Shanti Roneys uppsats från högstadiet är förvisso svart i sin humor, men saknar finessen som dessa brukar ha.
Visst finns det däremot ljuspunkter. Mirjos julfirande på måfå är hysteriskt roligt. Hans Melanges önskelista är även den kul, där han som högsta önskan vill bli en krockkudde ("Let's face it Bengt, min personlighet är lite som en utandning, en sista suck"). Katla är också bra. Jag gillar också dessa märkliga varelser som springer runt med stora strutar, och som framstår som någon sorts blandning mellan Samara i skräckfilmen "The Ring" och stjärngossar upphaussade med viagra och ayahuasca. Ännu roligare blir det ju när Lars Stenberg ska skicka stackarna på slakt ("Strutarna ska läggas i lake och resten går som blandfärs i Baltikum").
Trots dessa positiva inslag finner jag helhetsbilden blek jämfört med mina förhoppningar. Showen är en ospetsad julglögg på en snösnål julafton. Jag hoppades på mer slagsida från "Mammas nya kille". Publiken verkar däremot helhjärtat nöjd showen igenom. Det är nog mig det är fel på.
