Poppärlor från norr på Kalles scen

Torsdagsklubben bjöd på en ”double feature” med poppigt anslag när Mi von Ahn och Väärt gigade på Kalles.

Johan Airijoki, Pär Poromaa Isling, Mi von Ahn och Thomas Burström på scenen på Kalles.

Johan Airijoki, Pär Poromaa Isling, Mi von Ahn och Thomas Burström på scenen på Kalles.

Foto: Anders Sandlund

Piteå kommun2019-11-29 15:12

Konsert

Mi von Ahn och Väärt

Plats: Torsdagsklubben, Kalles

Längd: Cirka två timmar inklusive paus

Publik: En ganska liten, men engagerad skara.

Piteå har haft det rätt bra ställt med konserter på folk-, jazz- och för all del hiphop-teman, men popkvällar känns inte lika vanliga, så tack för initiativet. 

Mi von Ahn låter musiken sköta snacket. Hon har en typecastad röst för den här eleganta gitarrburna popen som ibland för tankarna till svenska kollegorna i gruppen Amason och i softare stunder drar mer åt singer/songwriter-hållet.

Ibland känns det som om man liksom flyter iväg med hennes låtar.

Den svalkande snygga sången ligger tryggt inbäddad i ett knippe fina melodier. Låtar som ”With blue eyes” och den tillbakalutade ”Childish games” sätter sig och överlag verkar hon ha bra flöde i skrivandet.

Mi von Ahn har ett fint band med sig. Trummisen Erik Klinga är en fröjd bakom batteriet. Inkännande och fjäderlätt, som om han lirade i ett jazzband är han en uppstickare. Viktor Krutrök varierar mellan bas och en elgitarrgärning där han gärna tar till e-bow eller volympedal i sina bidrag till den nästan genomgående atmosfäriska ljudidén. Tonväven kompletteras av Thomas Burström på bland annat Rhodes och Prophet-synt.

Väärt (där även Mi von Ahn ingår som livemusiker) bjuder på närmare en timme av landskapsnära pop med emellanåt rent hänförande vyer. En hel del hämtas från senaste, riktigt starka albumet ”Drömälv” där just popådran har förädlats ytterligare. Att The War on Drugs varit en stark influens märks tydligt i flera låtar, inte minst i superstarka inledningen ”Storspoven sjunger”.

Låten ”Norrflicka" tillägnas ”min mor, min fru och alla andra härliga kvinnor jag känt i mitt liv”. Sångaren Pär Poromaa Isling är en avväpnande scenperson i sin totala anspråkslöshet. Han sjunger och han talar och är hur charmig som helst, men verkar totalt ointresserad av att posera.

Väärt är ett popband med en vacker skevhet och en röst som känns som ”våran” utan att gå de mest traditionella vägarna. Just den senaste skivans låtar går rakt in, även om det är kul att höra en ruffigare stund som ”Diesel i mitt blod”, för att inte prata om den tidiga ”Hemlängta”.

Umeå har tidigare gett oss Isolation Years, Säkert och Honungsvägen. De har all anledning att känna stolthet även över det här bandet. Lätt Väärt!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!