Frågan kan ju kännas simpel, men svaret från oss mogna fyrtiotalister blir – ”Självklart!” Vi skolades i uppfattningen att vi skulle arbeta och sköta oss och på detta vis fick vi de ersättningar som vi hade rätt att förvänta oss. Ett tydligt samband mellan insats och effekt.
Frågan blir nu – kan vi få den hjälp vi vill ha eller ska vi låta oss nöja med det vi blir tilldelade? Svaret blir ett bestämt ”Vi vill ha det som vi vill ha det!”
En man född på 40-talet säger:
”Jag vill ha snabb bredbandsuppkoppling. Jag vill välja vilken mat som ska ätas. Jag vill komma ut i friska luften när jag så önskar. (Kanske lika ofta som fångarna i våra fängelser.) Jag vill att min hund ska finnas hos mig. Jag vill se på TV när jag vill. Jag vill stiga upp och lägga mig när jag vill. Jag vill ta en grogg när det passar mig. Jag vill sköta min hygien som jag alltid har gjort – duscha när det passar mig. Jag vill själv bestämma hur livet ska levas!”
Redan efter genomläsningen av mannens lista, gissar vi att en hel del bestämmare i den kommunala hierarkin tänker: ”Jo, tjänare! Dröm vidare gubbe!”
”Du kan ju inte ha en hund på äldreboendet! Tänk på den allergiska personalen!”
”Jomen, för vem har vi boendet då?", menar gubben. Har vi byggt det för att den allergiska personalen ska ha någonstans att vara på dagarna eller finns verksamheten till för de som har sin bostad där?” Det bör väl vara så att om man är allergisk så kan man inte jobba just här eftersom de som betalar för sitt boende har djur hos sig.
Och maten sen! ”Du får nöja Dig med bisulfitdoppade färdigskalade potatisar och microuppvärmd mat”. Det blir billigast så. ”Duscha får Du göra när personalen har tid – om de har tid. Hunden får Du väl dräpa!” Ja, ni förstår!
För vem bygger vi och hur organiserar vi äldreboenden?
Frågorna blir kanske för svåra för bestämmarna, men de måste ställas. (De hör egentligen inte hemma på någons enskilda politiska bord – de är för stora för den enögda och uteslutande polemiken som är förhärskande i all politik, höger som vänster!)
Det är mycket hög tid för alla bestämmare att fundera över dessa enkla frågor. Synsätt och attityder är något som ”droppar” ner från politikens högsta punkt – till den lägsta. Inse vem det är som är den betalande kunden och att kunden har rätt. (Hade det funnits valfrihet, när det gäller hur vi vill bo, hade man kanske känt sig mer motiverad att lyssna på vad väljarna önskar sig!) Kom ihåg, det är valår 2022!