Från årskurs 1 på Sjöparksskolan någon gång i mitten av 90-talet fick jag en av mina första riktiga förebilder i min lärare Doris. Min klass hade förmånen att få ha Doris i våra liv ända fram till högstadiet där ännu en fantastisk förebild tog vid, vår SO-lärare Margit.
Doris och Margit lärde oss inte bara plus och minus, att stava ord och bygga meningar. Inte bara adjektiv och verb, några av världens underverk, om religioner och om antikens Grekland. Nej, de lärde oss även vikten av att vara en god kamrat och om alla människors lika värde.
Inom fem år från nu beräknas Sverige sakna mer än 65 000 personer som Doris och Margit. Läs den meningen igen. Sextiofemtusen lärare, förebilder och stöttepelare beräknas saknas i skolan enligt Lärarförbundet, vilket också gör frågan till ett reellt samhällsproblem. Kunskap kommer inte av sig själv och lärarbristen går direkt ut över våra barn.
För samtidigt har den psykiska ohälsan de senaste 20 åren mer än fördubblats bland unga människor. Tittar vi på en rapport från Folkhälsomyndigheten så menar den att stora samhällsförändringar kan vara en del av förklaringen. Skolan har till exempel genomgått stora förändringar med friskolor och individuella skolval under tiden. Samtidigt som fler unga går ut gymnasiet med dåliga eller ofullständiga betyg. Man menar också att ett skolmisslyckande är en av de största riskfaktorerna för psykisk ohälsa bland unga människor.
Vad man från regeringens håll, i budgeten för 2020, är att man vill råda bot på den psykiska ohälsan är en satsning på 2,2 miljarder kronor. Denna satsning syftar framförallt till att stärka barn- och ungdomspsykiatrin. På fem år har psykiatrianslaget alltså lite mer än fördubblats. En prioriterad psykiatri behövs absolut. Men när det gäller barn och unga som mår dåligt borde främjande och förebyggande arbete i allra högsta grad också prioriteras framför en stor vårdapparat.
Men ingen tycks ha i uppdrag att ta fram kunskap och resurser för de som möter våra barn och unga varje dag - barnskötarna, pedagogerna, lärarna, fritidsledarna och eldsjälarna. De som på daglig basis gör det med äran, utan att få desto mer hjälp. De där trygga förebilderna som i större och större utsträckning idag bytts ut, som inte mäktar med och som saknar medel. Läraryrket är livsviktigt. Höjda löner, bättre arbetsvillkor, karriärmöjligheter och kvalificerad kompetensutveckling är självklart också några av pusselbitarna för ett attraktivt yrkesval.
Jag är 30 år och fortfarande helt övertygad om att både min självkänsla och mitt självförtroende har höjts av två individer. Av lärare som brann för lärandet och som sedan förblev förebilder även långt efter. Den här frågan är så otroligt viktig för nuet, för framtiden och för alla barns rätt till utbildning och lärande. Doris och Margit lade oberoende av varandra grunden till mitt rättspatos, min idoga vilja till lärande och folkbildning. De lade grunden till samhällsengagemang och var inspirationen till det livslånga lärandet. Precis varenda unge förtjänar att gå till skolan, få må bra och sedan lära av sina förebilder, men i nuläget saknas det 65 000 personer.
