Jag började min bana som skribent på en lokaltidning i min hemstad Östersund. Jag var konstrecensent för kultursidorna, och skrev en krönika varannan vecka. På den meriten, ihop med mitt socialdemokratiska engagemang, fick jag möjligheten att gå Aftonbladets ledarskribentutbildning, för unga opinionsbildare med hjärtat till vänster.
Denna utbildning bestod av två internathelger och två praktikperioder. Direkt efter sista praktiken började jag jobba som ledarskribent på Piteå-Tidningen. Nu, två år senare, är Piteå-Tidningens ledarsida en av praktikplatserna för de som går utbildningen i år.
Av den anledningen for jag till Stockholm igår, för att presentera mig och Piteå-Tidningen för årets deltagare i utbildningen som själv gett mig så mycket. Och det är konstigt hur man på en resa söderut kan komma på så många självklarheter i ens vardag man sällan reflekterar över annars.
Jag berättade för de som går utbildningen att Piteå-Tidningen ges ut i kommunerna Piteå, Älvsbyn, Arvidsjaur och Arjeplog. “Den geografiska ytan är alltså som härifrån till Göteborg” sa jag, och ett litet sus gick bland deltagarna.
Jag berättade även att livet som ensam ledarskribent på en lokaltidning skiljer sig en del från de större tidningarna i storstan. Ibland reser en till Arjeplog, och då blir det långa dagar i och med att redaktionen där jag har mitt skrivbord är i Piteå. Det går inte alltid att jobba sju till fyra, och ibland får man lägga in morgondagens text från en P-ficka längs 373an för att deadline inte kan vänta på att man hunnit hem.
Jag berättade också att ett av skälen till att Piteå-Tidningens ledarsida tar emot praktikanter från utbildningen är just för att deltagarna i denna utbildning är framtidens opinionsbildare. Och var de än hamnar, om det blir på en oberoende ledarsida i Stockholm eller som tjänsteman på regeringskansliet, så känner jag att det är viktigt att de ska ha sett platser som Piteå. Älvsbyn. Arvidsjaur. Arjeplog.
För du kan inte skriva om samhällets utmaningar om du inte sett hela bilden. Och norra Sverige har en helt unik insyn i frågor som rör kommuners och regioners utmaningar och statlig närvaro (eller frånvaro). Frågor som rör infrastruktur och välfärd. Tunga industrier och natur och turism. I norra Sverige finns både stora samhälleliga utmaningar, och tusentals lösningar södra Sverige aldrig tänkt på.
Jag insåg medan jag pratade att jag själv är så otroligt lyckligt lottad över att varje dag få bo här. Jobba här. Skriva om dessa frågor varje dag, och dessutom möta människorna som bor här. I en riksdebatt där vi ofta glöms bort, och när vi inte glöms bort är vi offer, finns samtidigt en lokal stolthet som jag vill att varenda sörlänning ska förstå. Och den är inte obefogad, som många kanske vill mena att den är.
Jag trivdes ofattbart bra i Östersund, men jag trivs ännu bättre här. Jag kan sakna att få recensera konst, men i övrigt är mitt liv komplett här även om det inte alltid är glamouröst. Jag må skriva texter i bilen ibland, men det är på väg från eller till ett möte med människor av olika bakgrund och med olika perspektiv på hur samhället kan bli bättre.
Kursdeltagarna, varav några kommer göra praktik på Piteå-Tidningens ledarsida, tyckte kanske att jag var annorlunda mot andra ledarskribenter de mött. Men vi blir ständigt klokare i varje möte med människor, och du får inte heller den varierade grad av utbyte någon annanstans än i Norrbotten. Får jag möjlighet att visa andra det, då tar jag den.
